Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och hans namn?»
»Det vet jag icke.»
Sjömannen såg förvånad på honom.
»Du skall få veta historien sedan», svarade den
silfverlockige.
Därpå gingo de fram till karlarne och hjälpte
dem igenskotta den simpla grafven. När detta var
gjordt, blottade den silfverlockige sitt hufvud, och
de andra följde exemplet. Alla bådo ett tyst fader
vår öfver grafven, och så skildes de åt, sedan den
gamle gifvit de fyra karlame hvar sin blank
riksdaler.
De båda vandrame fortsatte därefter sin väg,
och ju närmare de kommo Helsingborg, desto mer
påskyndade de sin gång.
Det ringde i kyrktornet, och den sydliga
vinden förde ljudet emot de vandrande. Det var en
egen, men vacker och högtidlig musik till de
tankar, som sysselsatte dem. Klockringningen var som
bestäld till den oförmodade begrafningen.
»Och historien om den döde?»
»Den lyder i korthet så: Jag var af min
skeppschef skickad till amiralskeppet, det där präktiga
far-tyget, som sågs där borta. Jag kom dit, just som
amiralen hade öppnat den förseglade ordern, som
innehöll befallningen om den danska flottans
bort-röfvande. Sinnesstämningen var olika bland
officerarne, men man hurrade för den kungliga ordern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
