Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då steg en ung kapten fram för amiralen. Sedan
det blifvit tyst, sade han amiralen rent ut, att han
icke ville vara med om detta nidingsdåd.
’Jaghar varit på sjön’, sade han, ’sedan jag var li ten
pojke; jag var ej mer än 15 år, då jag var med vid
Abukir på Nelsons skepp, och från Trafalgar bär
jag ännu ärr, och alltid har jag med glädje affyrat.
mina kanoner. Men det har gällt Frankrike, det
har gällt vilda sjöröfvare och Englands fiender. Nu
skall gamla Englands flotta själf utföra en
röfvar-bragd. Om en sådan vill jag icke vara med. Jag
har svurit — det är sant — jag har svurit
Englands flagga trohet, och aldrig skall någon säga, att
jag bröt min ed. Här är för äran fara, ej för
flottan. Segla, amiral! jag lyder icke konungens bud,
jag går på andra resor, men ingen skall säga, att
jag förr än i döden upphört att försvara min
vimpel!’ Och i detta ögonblick hade han sprungit upp
på relingen, viftande med handen, och så störtade
han sig i hafvet. Sådan var hans historia. Nu
ligger han där i backen vid Kulla-Gunnarstorp,
bortglömd och obegråten, den ridderlige mannen! Frid
med hans stoft!»
Hm... det var en hetsiger en, men dugtig
karl var det, med hjärta i kroppen.»
De båda männen hade därunder hunnit till staden.
Här var likaledes en stor menniskomassa
samlad framför det hus, där konungen bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
