Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrarne fingo afträda.
Ytterligheterna ligga hvarandra nära, ej blott i
menniskolynnet, utan äfven i de yttre händelserna.
Konungen blef till ytterlighet uppbragt efter
läsningen af depescherna, och när han slutat, slog han
näfven i bordet, steg upp och ringde med häftighet.
Kabinettssekreteraren Wetterstedt befann sig i
rummet utanför och skyndade in.
»Skicka genast efter Toll», ropade konungen
och ögonen rullade feberheta i det magra, genom
sjukdomen aftärda ansiktet.
Wetterstedt försvann, och konungen började
promenera fram och åter i rummet, och allt vildare
flammade hans ögon, allt skarpare blef. utttrycket i
hans ansikte.
Det dröjde icke länge, förr än fältmarskalken
Toll infann sig. Han hade med den genom hans
klokhet räddade hären återkommit till Sverige.
»Lugna honom, för Guds skull», sade
Wetterstedt, som ännu var qvar i rummet utanför; »i den
sinnesstämning, han nu befinner sig, kunde vådliga
beslut fattas.»
Fältmarkalken gick in.
Konungen, hvars upprörda tillstånd snarare
till-än aftog med hvarje sekund, sprang emot den gamle
fältmarskalken och lämnade honom ej ens tid att helsa.
»Svaghet skulle jag kunnat tro på hos min
svåger, kejsar Alexander!» utropade han; »till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
