Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fältmarskalken läste och fann, att det blott var
allt för sant, hvad konungen berättat. Ett krig
med Ryssland var dock icke något oväntadt för
honom. Man kunde väl förutse, att något sådant
skulle inträffa, af allt som tilldragit sig, Napoleons*
närmande till Alexander, konungens envishet och
omöjligheten att han på några vilkor skulle sluta
fred med den förre, — »usurpatorn, den förb—
rac-karen», som han i hvardagslag kallade honom.
Nu var dock första frågan att lugna konungen,
och det lyckades så till vida, att konungen beslöt
uppskjuta det slutliga svaret, tills han kommit till
Stockholm, dit han afreste om några dagar.
Det var ännu en inom staden Helsingborg, som
denna natt var vaken. Det var grefve Peyran.
Klockan slog fyra i stadens kyrktorn, då han steg
upp från sitt skrifbord.
Samma morgon lämnade hans betjent på
posten ett bref, adresseradt till grosshandlaren
Wolfgang Heijel, Stockholm.
Först fram emot middagen syntes grefven själf.
När han steg utanför porten till det hus, där
han bodde, mötte hans ögon en person, hvars åsyn
på honom hade ett märkvärdigt inflytande. Han
stod för ett ögonblick liksom fastläst vid gatstenarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
