Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ljusflod från hundrade vaxljus ur kronor och
lampetter strålade genom Heijelska våningen, och
rummen vimlade af gäster, rika och förnäma,
börsens furstar och högvaktens. Grosshandlaren själf
strålade af förnöjelse, och, man må säga hvad man
vill om honom, en artig man var han, det måste
man medgifva, och det medgafs också af alla. Hans
fru, hon med det sorgsna, men dock ännu vackra
ansiktet, i sin mörkgrå sidenklädning — ty i annan
färg än grått eller svart såg man henne aldrig —,
var mild och vänlig som vanligt.^
Dottern, den sköna Aurora, var dock den, som
utgjorde det förnämsta föremålet för allas beundran.
Omkring henne samlade sig hvad Stockholm då hade
ypperst och fömämst af ungherrar.
Nu spelades upp till dans. Där blef en rörelse
i salen, och liksom i ett glas, hvari man söker blanda
olika vätskor, de tyngre sjunka åt bottnen, så kunde
man — med all respekt dock! — säga om denna,
liksom öfver hufvud om hvarje annan af gäster fylld
våning. När musiken spelar upp, är det just som
om man rörde om glaset, och då uppstår där ett
visst virrvarr, men blott för en stund; sedan man
väl hunnit ordna sig till dans, är allt lika
ordentligt, för att icke säga stelt som förut. De tunga
partiklarne hafva då hunnit sjunka till bottnen,
det vill säga till de inre rummen och balsalens
väggar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
