Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qväll på operan, och i morgon har du återvunnit
ditt gamla, hurtiga lynne igen.»
»Det är då sant, o min Gud, det är då sant!
Ett barn har inför sin fader intet annat värde än
hvilken vara som helst i hans magasin. . . . Men
jag säger dig också, jag säger dig ännu en gång:
jag blir aldrig, aldrig grefve Peyrans brud.»
»Nu har jag ej tid att tala mera om den där
saken, mitt barn; låt se, att du fattar mod och ser
glad ut i qväll, när din fästman kommer och vi
följas åt till operan. Tro mig, när du blir lugn
och den första öfverraskningen lagt sig, skall du
se allt med andra ögon.»
»Är det ditt sista ord till ditt barn, min far?»
frågade Aurora, och draget vid munvinkeln darrade
synbart, medan ögonen fylldes af tårar.
»Mitt sista ord? Lägg bort den där
högtidligheten, Aurora, därmed vinner du ingenting; jag
hoppas, att du är en lydig flicka, som gör dina
föräldrar till viljes. Grefven har mitt löfte . . .»
»Men icke mitt!»
»Se så, jag talade ej därom; han har mitt, och
det är nog, skulle jag tro.»
Därmed gick grosshandlaren in i sitt inre rum
och stängde dörren efter sig.
Aurora gick åter genom salen, där Broqvist
var sysselsatt med att gnida en bricka blank. Hon
såg honom icke, men den dumme Broqvist såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
