Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9.
»Det lyckades».
Det var Carl Hindersson, som inträdde hos
grosshandlaren Heijels den där ödesdigra qvällen, då
Aurora och hennes fästman skulle tillsammans med
de gamla visa sig på spektaklet, men hvilket
tillintetgjordes genom Auroras försvinnande. Af de
tre, som voro församlade i salen, då den unge
mannen inträdde, var det ingen mer än fru Heijel, som
kände honom.
En skymt af glädje öfverfor också det milda,
men sorgsna anletet, som när vinden en kulen
höstdag jagar undan det mörkaste molnet och låter
rymden liksom ljusna, utan att därför en enda flik af
himlen blir ren och klar. Hon skyndade fram, hon
räckte honom sin hand, utropet: ’du skall finna min
dotter’ tycktes halka öfver hennes läppar. Men det
var det första ögonblicket bara. En blick af
hennes man, en oviljans, en förvåningens blick, en
iskall, en giftig blick träffade henne, och vänligheten
försvann, den ovilkorliga rörelsen lade sig, som
insjön lägger sig till ro, när vinterkylan kommer.
Detta undgick icke bokhållarens uppmärksamhet,
och han upprepade för sig själf gubben Stenvalls
ord: ’stackars Marianna, du må väl bära sorgdräkt.’
Grosshandlaren, som af sin hustrus rörelse
förstod hvem han hade för sig, blef äfvenledes glad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
