Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru; »vi hafva mycket att språka om, och vi
träffas vid supén.
»Hur mår nu min gamle vän, gubben
Stenvall?» sade han, sedan han tagit plats i soffan i röda
kammaren och nödgat Carl att sätta sig vid sin
sida; »är han sig lik, det är många Herrans år sedan
vi råkades, och knappast trodde jag och
naturligtvis icke han heller, att jag skulle blifva hans
husbonde . . .»
»Han mår bra», svarade Carl.
»Det fägnar mig; till sommaren hoppas jag få
göra ett besök på Ronäs, och måhända blir det
besöket af mycken betydelse äfven för andra än
gubben Stenvall och mig.»
Han lade särskildt vikt på den sista meningen
och nickade åt Carl.
Denne fann sig i ett besynnerligt läge. Ung ’
och förtroendefull och rik på förhoppningar, hade
han svårt att tro på något elakt, något ondt och
farligt under denna öppna hjärtlighet, denna
faderliga förtrolighet, och alltid sväfvade för honom
tanken, att det var Auroras fader, som var så vänlig,
så förekommande emot honom. Han hade just
tänkt sig honom sådan. Men nu hade Auroras
fader ingen heder i bröstet, intet hjärta, intet
samvete . . . var det möjligt? Så hade likväl den sagt,
som han värderade högst af alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
