Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gevaldigern blef likblek och håren reste sig
på hans hufvud. Men ännu höll järnhanden honom
fängslad, och äfven om han ropat på hjälp, hade
helt säkert den skarpa knifven fullbordat sitt verk,
innan hjälpen hunnit infinna sig. Och mannen var
galen, det var ett Danvikshjon, det var tydligt.
Danvikshjonet funderade emellertid ej länge på
hvad som var att göra. En halsduk, tydligen
tillhörande krogpigan, visserligen något smutsig, men dock
tjenlig för ändamålet, hopvirades med den fria handen.
»Gapa», hväste han åt gevaldigern och ögonen
rullade vildt, och knifven blänkte i samma hand
som halsduken.
ögonblicket därefter var halsduken instoppad
i gevaldigerns mun, och med en ledighet, som man
ej skulle tilltrott den klumpige mannen, spände
han därefter läderremmen från lifvet och hopspände
med den gevaldigerns näfvar bakpå ryggen.
Gevaldigern var alldeles oskadlig.
»De säga, att jag är vansinnig», sade han i
örat på gevaldigern, »men jag skall visa dem, att
jag är kejsare i Kina, jag. Nu skall jag ihop med
de andra, och i morgon skola ni stekas, jag skall
redan i qväll tända brasan åt er. Du behöfver
rostas, din sega rackare.»
Kallsvetten pärlade från den stackars
gevaldigems panna. Helt säkert ämnade den vansinnige
sätta eld på huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
