Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och det var?»
»Sverige.»
Alexander fann sig oangenämt störd i gången
af sina segerdrömmar söderut. Det var, som om en
oktobervind strukit öfver blommorna i ett orangeri;
måhända inverkade dock mest obehagligt på honom
den ton af beundran för det svenska folket, som
omisstydligt uttalade sig i fransmannens ord.
»Finland, Ers Maj:t», fortfor Caulaincourt,
»Finland, förmuren för detta gamla konungarike, hvars
folk fyllt världen med undran och utfört sagolika
bragder.» J
»Mitt beslut är fattadt», sade Alexander, sedan
han en stund besinnat sig, »jag är färdig att hålla
mina löften. Vid min sammankomst med kejsar
Napoleon bestämde vi, att jag skulle förklara mig i
december; jag önskade, att det icke måtte ske förr,
men säg er herre, att om han önskar det, skall jag
afskeda lord Gower. Cronstadt är färdigt till
försvar och vilja engelsmännen fresta på en dust, skola
de finna, att det är en annan sak att slåss med
ryssar än med turkar och spaniorer.»
»Min herre, kejsar Napoleon, kan i detta
af-seende icke fordra mera, än hvad ni, själfmant
erbjuder. »
»Hvad Sverige beträffar», återtog czaren och
ett leende drog öfver hans anlete, »hvad Sverige
beträffar, så är jag ännu icke i ordning, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
