Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta samtal visar oss, huru fastkedjad
Alexander var vid Napoleons triumfvagn, samt huru
Napoleon förstod att smickra hans fåfänga.
Vi vilja nu lyssna på det andra samtalet. Det
fördes mellan czaren och svenske ministern, grcfve
Stedingk. Grefven hade infunnit sig för att aflämna
sin konungs svar på Rysslands fordringar att antaga
kontinentalsystemet.
’Det var’, säger kanslipresidenten, baron
Ehren-heim, ’under Sveriges dåvarande ställning omöjligt,
såsom en säker uppoffring af dess handelsflotta och
en blottställning af dess vestra kust.
Czaren tog med mycken välvilja emot den
svenske ministern.
»Jag har önskat att tala med er», sade han,
»och i ett så kritiskt ögonblick som detta förklara
mig för er. Ni känner mina tänkesätt och den
högaktning jag hyser för er, och er konung beundrar
jag. Ingen i världen har visat mera mod, mera
dygd och mera själslyftning än han. Ni kan däraf
finna, huru jag lider af att finna mig i strid med
honom; hade han blott trott mig, skulle han
besparat sig mycket obehag.
»Er konung», fortfor Alexander, »förundrar sig
öfver, att jag gjort fred med Napoleon; men icke
blott jag skulle hafva förlorat på krigets fortsättande,
konungen af Preussen skulle hafva blifvit förklarad
sin tron förlustig. Jag glömde icke konungens, er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
