Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Savolaksarne kunna slåss, när det kniper.
Skulle velat känna Stedingken.»
»Än Döbeln då . . .?»
»Han med bandet?»
»Med bandet.»
»Och det fick han efter den träffen?»
Gråskägget nickade och strök sina väldiga
mustascher, vid det han lät ögonen göra en rund
omkring rummet. De stannade vid dörren.
Där satt en man, som ingen lagt märke till,
icke heller de båda Björneborgarne. Men nu just
fastnade gubbens ögon på den okände. Det var
ett fult och skäggigt ansikte, men med ett par
underbart djupa ögon. Mannen var höljd i trasor.
Han tycktes med uppmärksamhet följa samtalet och
synnerligen det, som fördes af de båda ofvannämnde.
Måhända var det därför som den gamle
soldaten mera af instinkt än af beräkning kom att låta
sin blick stanna på tiggaren.
»De hafva träfFat vid Kuuskoski också, säges
det, men jag har ej hört något därom.»
»Därom kan jag berätta er», sade tiggaren och
nalkades de båda talande.
Det var en undersätsig och starkt byggd karl,
fast han var ful att påse.
»Hvem är du?» frågade ynglingen.
»Som du ser», svarade tiggaren och visade på
sina paltor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
