Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingen, hvad jag vet, mer än jag själf och
hustru min.»
»Jag är en gammal bekant till majoren och
hennes nåd; kan jag få rum här öfver natten och
foder för mina hästar?»
»Hm . . . det kunde väl gå an . . .»
Det dröjde ej länge, förr än den resande befann
sig i den stora salen i herrgårdsbyggningen, där en
väldig brasa flammade från spisen. Allt var här
gammaldags och massivt, och själfva luften i de
under många Herrans år slutna rummen hade en
berusande verkan, som tycktes utöfva ett visst inflytande
på den resande. Han öfverfor också med blicken
hvarje möbel, från den stora skinnsoffan till den
lilla pelaren vid skänkskåpet, hvarpå ännu en stor
kopparurna var uppställd. Sedan han blifvit ensam
och hunnit värma sig något, fattade han ljuset, som
brann på ekbordet, och gick till den ena af de
dörrar, hvilka på salens kortväggar ledde till det öfriga
af våningen.
Handen tycktes darra, när han fattade i
dörrklinkan, en skugga for öfver det likbleka ansiktet,
men det var måhända blott den flämtande ljuslågan,
som gjorde, att det såg ut, som om handen darrat,
och som om anletet fördystrats. Emellertid dröjde
han en sttind, innan han öppnade.
Rummet därinnanför hade varit majorens rum,
och allt var där i samma skick, som sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
