Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fasttrollade där. Majoren satt där lifslefvande.
Det var ett särdeles lyckadt porträtt af honom, som
hans enka där hade uppsatt. Det var den enda
förändring, hon tillåtit sig i rummet. Härunder märkte
han icke, att en tapetdörr på sidan öppnades, och
att en högväxt man inträdde, hvars anletsdrag voro
så lika porträttets, att man varit frestad tro, att detta
stigit ned ur sin ram.
»Wolfgang», sade den inträdande, »hvad vill
du här? Vill du läsa ett blad ur din förflutna
lef-nad? Det är ett mörkt blad, genomdränkt af tårar
och pressadt under tyngden af många suckar allt
intill döden. Där står stolen, han har nyss skjutit
den åt sidan och lagt pennan ifrån sig, där stod du
vid dörren, just där du nu står, och hon stod vid
din sida och talade inför din välgörare lögnens ord,
som du lärt henne. Vet du, att denna lögn födde
faderns förbannelse öfver sin son . . . ? Natten kom,
han dog af sorg och förtviflan, den ädle mannen —
hvem var mördaren, Wolfgang? Natten kom, hör
de tysta fjäten förbi liket till valnötsskåpet där borta;
där låg en stor summa penningar — hvem var
tjuf-ven, Wolfgang?»
Detta var för mycket, det kom så oväntadt,
det var så godt som hans egna tankar satta i ord.
För en stund stod Wolfgang Heijel alldeles mållös
och stirrade på talaren. Slutligen framstönade han
några obegripliga ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
