Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså.»
Herr Kalm syntes blifva stött öfver sin
kamrats besynnerliga beteende och ordkarga svar.
»Om ni tillåter mig att vara uppriktig», sade
han, »så synes ni mig på en tid hafva blifvit högst
besynnerlig. Är ni missnöjd med mig, eller något
annat, säg mig det fritt; var lika uppriktig mot
mig, som jag mot er; ni vet, att jag är er vän.»
»Jag vet det.»
»Nå väj, hvarifrån härleder sig då ert
tillbakadragna, slutna sätt emot mig, som är er vän? Det
är sant, ni är svensk, jag är finne, ni vill vara
träl, jag vill vara fri, och jag vill att mitt land skall
blifva fritt, men vi äro ju dock så till vida ense,
att när jag vinner mitt mål, vinner ni ert, ty er
förlofningsring hänger på Sveaborgs tornspets.»
»Herre, hvad säger ni. . .»
»Ha, ha, ha, ni ser, att jag känner er bättre
än ni anar, men var lugn, ingen skall lifiigare
önska er lycka och framgång än jag.»
»Jag förstår er ej», svarade Carl Hindersson,
bemödande sig att bibehålla sitt lugn.
»Förstår ni icke? När Sveaborg är finskt och
Finland fritt, då hemtar ni er brud och hennes
millioner.»
»Ni säger det, men är generalen verkligen
här?
»Ja, jag upprepar det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
