Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10.
Halt werda!
Den oro, den själsspänning, hvari Carl lefvat
under de senaste månaderna, och som tilltog i mån
som han genomskådade de djäfvulska
anläggningarna mot hans fädernesland, upphörde ingalunda
därför, att han hade sitt fängelse bakom ryggen.
Hans plötsliga befrielse därifrån innebar någonting
sagolikt, någonting som han egentligen ej kunde
förklara. Förrädarens penningar brände på hans
bröst, han kom i en ordentlig själsångest, och det
var som om de gamla historierna om
förskrifnin-gar’ med den onde antagit lefvande former, och som
om han själf varit en af de olycklige deltagarne i
detta spel om den eviga saligheten.
Han var nästan färdig att rycka upp
penning-brefvet och kasta det ifrån sig, ty under den häftiga
striden inom honom mellan hvad som här var rätt
eller orätt, att bryta sitt gifna ord eller att hålla
det, svindlade det för hans ögon, och han visste
knappt till sig. Vägen, där han for fram genom
den dystra, tysta, höga furuskogen, var också egnad
att underhålla tankarnes hemska lek. Bonden, som
egde hästen och som skulle skjutsa honom, hade
lämnat honom ett stycke utom Nyslott. Han hade
sin dotter där i närheten och skulle besöka henne,
men skulle sedan hemta sin häst och släde i Par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
