Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffat hästen. Men äfven Carl hade säkert öga och
en lugn arm. Hans skott brann af, och kosacken
tumlade af hästen. I samma ögonblick, innan ännu
krutmolnet skingrat sig, och innan Carl knappast
sett verkan af sitt skott, kände han sig omfamnas
bakifrån af ett par armar, som liksom ville trycka
honom ned i släden. Stark och vig, som Carl var,
blef det honom dock lätt att så till vida draga ett
streck öfver sin angripares räkning, som han med
hela sin tyngd kastade sig baklänges öfver honom,
hvarigenom båda tumlade öfver ända. Härunder
släppte den ena armen sitt tag, och det behöfdes
ej mera, förrän Carl med en kastning åt sidan
frigjorde sig alldeles, och, innan den underliggande
kunde röra sig ur fläcken, hade Carl sprungit upp.
Med sin ena hand fattade han angriparens bägge
och stötte sitt knä mot hans bröst samt sköt upp
den ludna mössan, som öfvertäckte ansiktet.
Det var hans gode vän, herr Kalm från
Nyslott. Som en blixt for det genom Carls
huf-vud, hvad som hade föranledt denna nattliga
öfver-rumpling.
»Ah, var det ni, herr Kalm», sade han, »ni...
min bäste vän! Hvarför sade ni mig det icke, så
hade ni haft sällskap på återvägen och hans
majestät kejsaren en kosack mer. Men när ni talar
med kulor och krut, så kan ni väl veta, att jag
omöjligen kunde tro, att det var ni. Stig upp, stig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
