Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leppävirta och var nu på marsch till Niirala
gäst-gifvaregård.
Det lyckades Carl att komma på sidan om detta
kompani, som han snart till sin glädje upptäckte
vara svenskar, och så trött han var skyndade han
i förväg. På Niirala gård stannade han och beslöt
invänta den antågande truppen.
Denna anlände snart, och kaptenen gjorde halt
på gården, lät koppla gevären och utsatte en
skilt-vakt. Sedan detta var gjordt fick manskapet gå till
hvila, och kaptenen själf ämnade försvinna i ett
sär-skildt rum i gästgifvaregården. Detta var
oförsiktigt, omgifven af fiender och i närheten af
stridsfältet, men vi kunna ej hjälpa det. Vi skildra
saken sådan den var, icke sådan den borde hafva varit.
Då sade en klangfull stämma, just som kaptenen
lade handen på dörrklinkan:
»Några ord, herr kapten.» Det var Carl
Hindersson. Kaptenen vände sig om och såg talaren
an med ett par genomborrande ögon.
»Jag skall ej länge uppehålla er, men jag
önskar tala med er.»
Kaptenen nickade, och de följdes åt in i hans
rum. Här omtalade Carl så mycket han ansåg
nödigt af sin historia för att blifva trodd, och lämnade
goda upplysningar om ryska hären och dess rörelser.
»Själf ämnar jag mig söderut», så slutade han;
»jag har viktiga upplysningar att lämna kommen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
