Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg en klarhet öfver den talandes ansikte,
i hans djupa ögon, som om i denna stund en
engels vinge fläktat ljus och skönhet däröfver. Men
nu var mor Lenas ansikte helt och hållet inhöljdt i
förklädet. Erik hade satt sig i den mörkaste vrån
af rummet, jätten stod fortfarande hög och tyst som
en bautasten, och hans ögon hvilade på den talande.
»Nu hafva vi talat om . . . min kärlek; men
ögonblicken äro dyrbara; Mariannas dotter är på
Sveaborg, gör henne lycklig, unge man, hon är
kärlek värd; helsa Marianna, hon var en gång
utsedd till min brud, hon var dock icke min första
kärlek. . . . Seså, Lena, gråt icke, vi träffas nog
snart hos din Kerstin! och här i lifvet har jag
blif-vit bedragen på mycket, mycket; måhända behöfde
dock mitt sinne den pröfningen . . . hvar är Kerstins
son, Lena . . .?»
Gumman lyfte sina förgråtna ögon och såg på
Erik. Denne reste sig upp och gick fram.
»Ser du, Garl, det är Kerstins son, det är .. .
det är Auroras broder . . . jag har icke glömt någon
af dem. Stenvall på Ronäs har mina papper. . . .
Men en sak skall du lofva mig, Carl, låt icke dina
händer komma vid Auroras fäderne, skänk bort det,
men rör ej vid det; det är ej en rikedom, som Guds
öga kan hvila på . . .»
Härvid hördes ett besynnerligt ljud från
spisvrån. Det lät som en snyftning, men när man såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
