Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tveka, nåväl, då tager jag farväl af honom . . . skulle
han, därför att han håller af dottern, vilja
undandraga fadern hans rätta straff, eller skulle han hålla
mindre af flickan, som är oskyldig, för det att hon
råkat födas i en mördarekula, i båda fallen vill jag
icke hafva något med honom att skaffa, och icke du
heller, Hvass. . . . Men nu skall jag pröfva
honom . . .»
Hvass strök sig betänksamt med fingret bakom
örat. Saken var den, att han verkligen höll af den
unge raske mannen, som hans salig herre talat om
så oförbehållsamt, och som älskade den, hans herre
älskade. Men han kunde ej heller förneka
riktigheten af kapten Pålssons sätt att se saken. Han
var därför oviss om hvad han borde tänka
eller säga, då de stego öfver tröskeln till den lilla
stugan.
När de kommo in, mötte dem en anblick, som
gjorde dem godt in i själen båda två. Den gamla
gumman satt gråtande med hufvudet lutadt i
händerna, men vid hennes sida stod Carl Hindersson.
»Sörj icke, mor», sade han; »det onda skall ha
sin tid, liksom det goda, men det goda segrar till
slut, och ni skall fara öfver till Sverige, ni och
Aurora; där finnes ock en varm stuga, där ni skall
bo och där ni skall se och vårda den, som han höll
kär och ville vårda; jag vet en man, som skall föra
er båda säkert öfver hafvet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
