Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssarne märkte ganska snart, att just dessa
vapen och i allmänhet underhandlingens här voro
de rätta. De hade uppfört ett styckevärn på en
klippa i hamnen utanför Helsingfors, och då
Sveaborgs kanoner riktades, emot detsamma och hotade
med sina bågskott att förstöra det, anlände en rysk
underhandlare till kommendanten, med
föreställningar om den skada, som hotade Helsingfors, och
med hotelse att vedergälla Helsingfors’ öde på
andra svenska städer. Cronstedt svarade med köld,
’att fästningens försvar fordrade stadens uppoffring’,
men han hörde sitt krigsråd, och sedan gick han
in på ryssames fordran.
De fingo en ypperlig plats för sina förråd, sina
sjukhus, de vunno tak öfver hufvudet, något som
ej fanns på flere mils omkrets, — och ännu mera —
de vunno bekräftelse på sin förmodan, att det fanns
säkrare medel än vapen att vinna Sveaborg.
Medan under loppet af mars spärrningen af
Sveaborg fortgick, öppnade förrädaren Gripenberg
Svartkolms portar för fienden. Det var den 18
mars. Ryssarne togo 200 kanoner, 634 man och
betydliga förråd af vapen, ammunition och
födoämnen. Svartholms fästning stängde inloppet till
Lovisa och skulle vid öppet vatten afbrutit sjöfarten
vid kusten.
Enligt kommendantens på Sveaborg rapport
till konungen, hade ryssarne den 17 mars fått ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
