Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jack äro sådana ljuspunkter midt i denna
afgrundens natt, diamanter af äkta vatten, kastade af ödet
midt bland utskummet, för att liksom göra natten
ännu mera mörk, förräderiet ännu mera
afgrunds-svart.
Kaptenen och riddaren Carl Jakob Durietz är
också en sådan.
Det var om morgonen den 17 mars. Under
natten hade tre personer, hvaribland ett par
bönder, blifvit insläppta på fästningen. Kapten Durietz
var just sysselsatt att mottaga rapporten härom,
då en ung man kom fram till honom och helsade.
»Ert namn?» frågade kaptenen; »jag har ej
sett er förr.»
»Carl Hindersson.»
»Ah, ni har kommit hit i natt . . .!»
»Riktigt, och jag medför till er både helsningar
från en gammal vän och, som jag tror, viktiga
upplysningar. »
Kapten Durietz kastade på talaren en blick,
hvari låg tre fjärdedelar misstro.
»Det låter godt», sade han och minst en
fjärdedel af misstron försvann, när han betraktade
mannens öppna, friska ansikte och den blixtrande
blicken ur hans modiga ögon; »men jag har många
vänner ...»
»Den, som helsar er genom mig, heter Påls-
son.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
