Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isen, skulle betaga dem lusten. . . . 2,000 man, säger
ni, 2o,ooq skola icke intaga denna fästning. . .»
Kaptenen blef här afbruten af en soldat, som
kom framskyndande från ett af batterierna.
»Nu blir jag upptagen», sade han till Carl,
»men kom till mig efter middagen; jag har
åtskilligt att språka med1 er om.»
Kaptenen gick med raska steg till batteriet.
Carl följde långsamt efter. När kapten Durietz
kom fram, såg Carl honom göra militärisk helsning
för en man, som med häftiga åtbörder tycktes tala
om något ganska viktigt. Det var tydligen en högre
militär.
»Huru kan man vara så oförsiktig», hörde han
den upprörde mannen säga, »huru kan man vara
så oförsiktig, trekantiga vallpikar, är ni från
förståndet, kapten?»
»Och hvad är det, som förbjuder oss att
begagna dem?» frågade kapten Durietz.
»För Guds skull», fortsatte den andre, »göm
undan dem; får fienden se dem, sedan han stormat,
så får ingen af eder pardon . . .»
»Förlåt, herr öfverste», svarade kaptenen och
hans stämma klang som ett svärdshugg, när det
klyfver en förrädares sköld, »vi hoppas vara döda,
när dessa vallar blifvit stormade; vi ämna aldrig
begära pardon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
