Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dena, och som i forna dagar vistats hos majoren
såsom sällskap åt hennes nåd.
Vi tro oss göra läsaren en tjenst med att icke
uppehålla oss för länge vid f. d. bokhållarens
vandring till detta hus. Händelserna tränga sig om
hvarandra, och vi måste följa dem. Det är
naturligt, att allt, som han upplefvat, sedan han lämnade
Sverige, att hela hans lif, allt sedan den stund han
vann Auroras kärlek, Ronäs med sin park och sina
gröna lundar, den lilla holmen, där han sist såg
och talade med sin hjärtans kär, allt trängde sig i
denna stund tillsammans i hans själ, ehuru liksom
inom ramen af de stora händelserna, i hvilka han
lefde. Medvetandet om att ega i sin hand medlet
att, som han trodde, rädda Sveaborg, hoppet att
genom de upplysningar han kunde lämna vårdaren
af detta fäste säkert bevara det för fäderneslandet,
begäret att, om emot förmodan fienden skulle hopa
sina massor framför dessa granitmurar och med en
storm bestiga dem, falla i striden eller såsom det
yttersta medlet skaffa sig tillträde till krutförråden
och spränga fästningen i luften, för att med tusende
döda fiender kring Ehrensvärds graf häfda den store
mannens minne och Sveriges ära — allt detta
fyllde hans själ och kantade liksom med guld de
svarta moln, hvilka hopat sig öfver fosterlandet
och undanskymde hans hjärtas, hans kärleks blåa
himmel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
