Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och på denna tid hörde det till goda tonen att
förakta allt, som hade värde i det simpla folkets ögon.
Man började med att förakta Gud, det var också
en god ton att aldrig tala om Gud, utan om
»försynen», »himlen» o. s. v., och sedan gick det undan
för undan. Det var en följd af den franska
bildningen, hvilken så småningom liksom sprängt ett
svalg mellan kärnan af svenska folket och dess
sakförare. En filosof — ty så älskade en bildad man
då att kalla sig — måste draga på munnen åt det,
för hvilket folket ville offra lif och blod, ty eljest
hade han icke varit filosof, eljest hade han icke
varit bildad. Ack, litet mindre af den där filosofien,
men litet mera hjärta, och Sveaborg hade varit
räd-dadt, eller sprängdt i luften, och då hade Sveriges
ära varit räddad.
Carl Hindersson tillhörde medelklassen. Han
hade erhållit en vårdad uppfostran och varit vid
akademien,’ innan han började egna sig åt det yrke,
där vi först träffade honom. Men den bildning han
fått förqväfde icke det bättre inom honom. Hjärtat
klappade lika varmt, fast han såg tingen något
klarare än mannen ur hopen.
Hans kärlek till Aurora adlades af kärleken till
fosterlandet. Och det kunde icke vara annorlunda.
Den tanken uppsteg aldrig hos honom, att han
kunde rädda sig och henne för att fjärran från
kanondundret och farorna njuta af skänkta rikedomar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
