Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aurora störtade upp och fattade sjömannens
hand, som med knapp nöd lämnades, ty Hvass var
synbart generad af dessa för honom helt och hållet
obekanta yttringar af ett upprördt sinne.
»Tala, tala . . . men fort och bestämdt, säg mig
allt, hör du, Hvass, allt!»
»Hm ... ja visst . . . visst skall hon få reda på
allt, och det efter kompass ändå, bara hon blir
förnuftig igfen, det kan hon begripa. ... Jo si, det var
som så, att herr Carl räddade salig herrns lif, på
sätt och vis,’ fast han tog knäcken på det ändå,
salig herrn, menar jag . . . och sedan på det sista,
det var i mor Lenas stuga, samma qväll eller om
natten efteråt, sedan kapten farit af med mamsell,
och då kallade salig herrn herr Carl till sig och
tackade honom och sade ...»
Hvass kunde knappast få fram orden, de
liksom fastnade i halsen.
’Gör Mariannas dotter lycklig’, sade salig herrn,
’men’, sade han ...»
»O, min Gud», utropade Aurora och vred
konvulsiviskt sina händer, »min Gud! Han är då
oskyldig, säg mig, Hvass, han är ju oskyldig . . .?»
Hvass, som icke kunde begripa, att den arma
flickan menade någon annan än sin far, hade svårt
att besvara frågan. Äfven han var finkänslig.
»Oskyldig ... är han oskyldig ... ja, han dog
då icke precist tvärt . . . men nog dog han af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
