Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»O Gud, jag tackar dig», sackade Aurora, och
det låg en half salighet i denna sode.
»Men hvem är då mördaren?» frågade hon
omedelbart därpå, och en förfärlig aning reste sig
inom henne.
Hvass såg på henne utan att svara, och Aurora
upprepade frågan.
»Mamsell», svarade han omsider, »jag kan förstå,
att herr Carl också fick den frågan af er, och att
han ej ville besvara den ... jag skall säga er
hvarför.»
»Och hvarför . . .?»
»Han ville bespara er en svår sorg . . . men ni
måste veta det, och Gud skall gifva mamsell styrka
att bära den sorgen . . . mördaren är er egen far,
mamsell Aurora »
Nu öppnade sig tårames dolda källa, och det
arma, marterade hjärtat fick luft. Denna smärta
var stor, men den var så mycket mindre än den
förra, att den fann ett aflopp i tårar. Nyss var hon
förtviflad, nu sörjde hon.
»Ja, mamsell må väl gråta», fortsatte Hvass,
»men var så säker, mamsell, Herren öfvergifver
icke de sina, fast det ser aldrig så mörkt ut . . .
och nu lämnar jag henne icke, förrän allt är godt
igen.»
»Tack, Hvass», sade slutligen Aurora och
fattade mannens grofva hand, »tack för att du sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
