Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej», sade han, »däraf vill jag icke begagna
mig, då det nekades mig att få rädda alla.»
En sådan begäran hade blifvit framställd, men
afslagen, med undantag för amiralens grefvinna.
Det har blifvit nämndt som en hedrande handling
för honom att vägra mottaga detta anbud. Men var
han inom sig besluten att uppgifva fästningen vid
första tecken till storm, blir hedern af denna
vägran ringa, om ens någon.
Samma afton något senare befann sig Carl
Hindersson åter framför Ehrensvärds graf. Sorg stod
att läsa på hans bleka ansikte, och han ögon
hvi-lade på fönstret till det rum, där han afsagt sig sin
lefnads lycka.
Som han stod där, framkom från sidan af
graf-ven en hög gestalt och stannade midt framför
honom. Det var Hvass.
Han lade sin hand på den unge mannens axel
och såg honom stadigt i ansiktet, och det var
nästan som om ett visst vemod talat ur den grofve
sjömannens gråa ögon.
»Två ord, herr Carl», sade han; »förtvifla icke,’
Herren pröfvar, men han förkastar icke, det är det
ena, och det andra: tala vid kommendantens
kam-martjenare, man vill arrestera er, ni måste träffa
kommendanten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
