Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, amiral, här blir upplopp. Det finnes blott
en möjlighet att förekomma det och med detsamma
att hjälpa allt, och det är, om ni själf ger en vink
till insurrektion och under gehänget för befälet.
Endast därigenom kan utbrottet af soldatens vilda
harm förekommas, och ni själf bibehålla skenet af
ordhållighet mot ryssen.»
Amiralen blef tankfull, men gaf ej något svar.
Det var andra gången samma råd gafs honom.
»Hvad ger ni amiralen för råd, kapten?»
frågade härvid öfverste Jägerhorn.
»Att rädda Sveaborg genom en insurrektion!»
»Hvad i Guds namn säger ni», utfor då
Jäger-hom, »menar ni, att amiralen och jag vilja sträcka
våra hufvuden för er insurrektion?»
»Tvärtom torde det vara medlet att frälsa dem.»
»Ni har glömt, kapten Durietz, att det tillhör
så väl er som truppen att lyda, utan att resonnera
öfver amiralens åtgöranden, och det bevisar en
dålig anda inom regementet, hvaraf mitt icke skall
smittas.»
Det hade en annan smitta gripit omkring sig
inom det Jägerhornska regementet, ty på Svartholm,
där en del af det varit förlagdt, hade den ene
soldaten efter den andre rymt öfver till ryssen, innan
fästningen uppgafs.
»Andan inom enkedrottningens lifregemente»,
svarade Durietz, »är sådan den alltid varit; det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
