Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska hären rastade ett ögonblick på sitt
skamliga återtåg. Den låg nu vid Pyhäjoki och
hade en vedettkedja framför sig, ehuru ryssarnes
anfall, som oupphörligt förnyats och med tapperhet
tillbakavisats under hela vägen ända från
Tavaste-hus, hade upphört.
Bakom en snöhöljd sten stod i vedettkedjan en
ung soldat, en Björneborgare. Han rörde sakta men
i hastig takt fötterna, för att hålla sig varm i den
skarpa vintern, och allt därunder öfverfor hans blick
def framför honom liggande landskapet, där
synvidden blef allt mindre, ju mer dagen nalkades
sitt slut.
För den, som är van att vistas i skog och mark,
är det dock möjligt att både se och höra en hel
hop saker, som den, hvilken från ett beqvämt
kam-marlif kommer ut i Guds fria natur, aldrig kan ana.
Och så stannade plötsligt den unge soldaten
och fällde geväret.
Hans skarpa öron hörde tydligt sakta
framsmygande steg, hvilka nalkades förpostkedjan. Han
ansträngde blicken för att om möjligt upptäcka,
hvem som förorsakade detta ljud, men såg
ingenting, och för ett ögonblick hörde han icke heller
något.
En vindstöt skakade de höga trädstammame
och befriade deras grenar från hela drifvor af snö,
hvilka nedföllo omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
