Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På en höjd höll Löwenhjelm ett ögonblick
stilla för att kasta en blick öfver det hela. Han
hade nyss gifvit order åt Döbeln att med Abo läns
rusthålls- och lifbataljon rycka fram och intaga
Gripenbergs ställning — dennes folk var nu
alldeles utmattadt, och skjutförrådet så godt som uttömdt
—, då en ryttare sprängde upp för höjden.
Det var ett bud fiån högqvarteret, det visste
enhvar. Ryttaren var blek, hans läppar skälfde
och hans ögon flammade.
»Excellensen har ordnat återtåget», var det
enda han sade, men det var som om Löwenhjelm
träffats af en kula i hjärtat. Han såg stint på
karlen.
»Det är icke möjligt», sade han.
Karlen framlämnade en skrifven order.
Hvad var nu att göra! Kapten Björnstjerna
och v. Otter fingo genast befallning att qvarstanna
med Åboländingarne.
Och de ihärdigt försvarade höjderna
öfvergåf-vos, och ryssarne framträngde med hurrarop. En
o
jägarkedja mötte dem. Det var Åboländingarne
under v. Otter och Björnstjerna, och striden blef lika
häftig som någonsin. Kulorna hveno i luften, och
på ömse sidor föllo tappre krigare. Björnstjerna
skulle just sätta öfver en gärdesgård, då en fientlig
jägare sprang fram bakom en stubbe, lade an och
sköt. Men kulan, som ofelbart skulle gjort sitt of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
