Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just som generalen kom fram, fick han på
något afstånd se en betydande kosackhop, som var i
färd med att kringränna ett par af våra kanoner.
Det hade varit dumdristigt och endast tänkbart för
en själfspilling, att i spetsen för de tre sqvadronerna
anfalla den väldiga kosackhopen. Men om det var
den häftiga vreden att nu åter, som vid Tavastehus
och sedan, gäckas af öfverbefälhafvarens skamliga
order till reträtt, eller om det var förvirringen efter
fallet från hästen, ökad genom den intagna stora
qvantiteten rigabalsam och kölden, eller om det var
allt detta i förening, nog af — generalen
kommenderade: »marsch, marsch!» och störtade sig, utan att
se sig om, in på kosackerna.
Men de tre sqvadronerna sutto orörliga.
Endast adjutanten Clairfelt och några få män följde.
De få stredo dock som lejon, och mången
skäggig kosack måste bita i gräset. Generalen blödde
redan ur fyra sår, då ett pikstyng stötte honom af
hästen. Clairfelt kastade sig ögonblickligt öfver
honom och mottog sex sabelhugg, innan han kunde
göra begripligt för kosackerna, att det var den
svenske generaladjutanten. Då slutade visserligen
striden, men både Löwenhjelm och Clairfelt
utplun-dades inpå bara kroppen, och i det ömkligaste
tillstånd fördes de nu till ryska högqvarteret.
De två kanonerna blefvo emellertid räddade,
o
sedan dock den utmärkte Fleming, öfverste för Abo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
