Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var sant som krigame sade sinsemellan.
Gripenberg var minst af allt hofman.
Kling-spor var ingenting annat än hofman. Gripenberg
kunde icke böja rygg för annat än äran, hedern,
dugligheten, och han var sträf och kärf. Däraf
härledde sig det mindre goda förhållande, som rådde
emellan honom och öfvergeneralen, och som till och
med blef fientligt, så att den senare vid alla
till-* fällen trakasserade och nedsatte honom.
Men fast Klingspor icke var mannen att
bedöma sådane män som en Gripenberg, fast han
vanligen satt vid spelbordet eller vid sin goda supé
eller frukost, när hans närmaste män och hans här
offrade lif och blod bland drifvorna, oaktadt allt
detta var han dock rättrådig och på sitt sätt mån
om truppen.
De olika karaktererna framstodo i en vacker dar
ger just denna dag, den 17, då utnämningen skedde
efter Löwenhjelms tillfångatagande.
»Öfverste Gripenberg», sade excellensen, »är
äldst i tjensten.»
Den sträfve öfversten skänkte veklingen en blick.
Det låg däri något, som liksom sade: kan du
erkänna något värde hos mig! Högt sade han:
»Men hela hären har utkorat öfverste
Adler-creutz, och jag vill vara den förste, som gifver
honom min röst.»
I Adlercreutz’ ansikte lyste en stråle af värme.
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
