Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så sant jag lefver», svor Döbeln till, »det var
min ekorre, som gjorde susen den gången. Hade
ej de säkra skotten från honom kommenderat reträtt
för grönrockarne, så hade, så sant jag sitter här,
ingen reträtt blifvit af. Han är underlöjtnant vid
artilleriet• vid min brigad ...»
»Och heter ...»
»Hesselius, ’den hvite’ kalla soldaterna honom,
emedan ...»
»Ah .. . det är han på hvita hästen, den där
lille svartmuskige krabaten ... jag känner mycket
väl till honom, qvick och liflig . . .»
»Alldeles, det är därför jag kallar honom
ekorren ; men se honom bara vid kanonerna, när striden
brinner som hetast, det är en lust och glädje; kall
som en isbit och rådig och oförskräckt . . . sådana
skola de vara. »
»Han har Svensksundsmedaljen . . . han bör då
vara en medelålders man.»
Här afbrötos de samtalande af dörrens
öppnande. Det var en fänrik, som inträdde, åtföljd af
en bonde.
Adlercreutz reste sig upp från bordet och vände
sig om.
»Herr general», sade fänriken, de äro åter på
benen, och vi hafva snart ett anfall att vänta;
mannen här kan bekräfta mina ord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
