Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett hemman vester om kyrkan. När en halftimme
var gången, och ännu intet hördes af, gaf generalen
befallning att rycka framåt. Cronstedt kunde icke
dröja länge, och i hvad fall som helst var det af
mycken vikt att afleda ryssarnes uppmärksamhet
från hufvudanfallet.
Tvenne plutoner beordrades att anfalla
Kettu-men, den öfriga truppen formerades i kedja, och nu
gafs signal till anfall, något som också var af nöden
att icke fördröja, ty svenskarne voro redan
upptäckta af kosackvakten i Kettumen.
Det var den tappre löjtnant Blum, som anförde
Björneborgarne, och det fordrades både mod och
kallblodighet, ty den ryska styrkan, som de här
gingo att anfalla, var väl 20 gånger så stark som
den svenska. Men när sveko Björneborgarne!
Kettumen togs med storm, och Blum och von
Otter och Adlercreutz, ryttmästaren, och löjtnant
Lange, hvilka sistnämnde stigit af sina hästar för
att gå i spetsen för de stormande, drefvo ryssarne
tillbaka gård från gård.
Redan började det dagas, och generalen
lyssnade med otålighet, men förgäfves, allt förblef tyst
på andra sidan kyrkan. I tre timmar hade hans
150 man uthärdat striden, klockan var nu 6. I
stället för den väntade Cronstedt såg man då en fientlig
trupp skynda öfver ån för att förstärka sina
landsmän, och mot denna öfvermakt hade det varit van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
