Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja!»
»Kan du säga mig, hvar excellensen bor?»
»Jo, jo, men, kan jag så . . . han bor icke långt
härifrån. Han ser det där huset .. .»
Mannen såg åt det hållet, so.m soldaten pekade,
och nickade till tecken, att han förstått svaret, hvarpå
han lämnade soldaten och fortsatte sin väg fram till
det utvisade huset.
Här gick han in på gården. Men där var ännu
alldeles tyst. Endast ett par postande soldater gingo
fram och åter vid ingången.
Plötsligt upplystes mannens ansikte, de sorgsna,
oroliga dragen fingo lif.
En betjent skyndade öfver gården. Det var
ett rödlurfvigt hufvud, och det såg ut på vår man,
som om han känt igen detsamma. Betjenten
försvann i ingången, där soldaterna stodo, men kom
efter en stund tillbaka.
»Hollah!» ropade mannen i björnskinnsmössan.
Betjenten vände sig om.
»Hör hit, min vän», upprepade mannen och
gick emot betjenten, »några ord! Om jag icke
bedrar mig, äro vi gamla bekanta», fortfor
björnskinnsmössan.
»Hähähä», svarade det rödlurfviga hufvudet och
log mycket beskedligt,
»Du har en gång gjort mig en stor tjenst!»
»Hähähä», flinade rödlurfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
