Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också denne man odödlig i sina sånger om detta
vårt krig. En fattig kaplansson från Södermanland,
hade Wibelius i fattigdom och betryck sträfvat sig
fram genom gymnasium i Strengnäs och Upsala
akademi, hvarpå han kommit öfver till Finland och
steg för steg stigit uppför, tills han nu var
lands-höfding öfver Savolaks’ och Karelens län. —
Wibelius — sjunger Runeberg om honom —
»var hans namn, af anors glans
omstråladt ej, men vördnadsvärdt ändå,
ty namnets ära var, att det var hans,
hans adel föll därpå.
Han egt sin mannaålders gyllne tid
af lugna mödor, den fanns mer ej qvar.
Nu var hans fosterland i kamp och strid,
och gammal själf han var.»
Tyngd af bekymmer, öfverhopad af göromål
och ett mål för alla möjliga obehag af ryssarne,
stod denne man qvar, sedan de svenska trupperna
lämnat trakten och tågat norrut, orubblig och lugn,
värnande och skyddande, mot öfvervåld och oförrätt,
hvad som skyddas kunde. Hans svar till general
Buxhoewden på dennes befallning att indraga lön,
boställen och egendom för alla de svenske officerare,
hvilka icke inom tre veckor infunnit sig på sina
boställen, — hans svar, af skalden satt i en vackrare
form än prosans, skall evigt breda glans öfver
lands-höfding Wibelii minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
