Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Förgäfves. — Konungens förste man är
härens fegaste usling, och den som förfogar öfver så’
mycket guld, som ni, gjorde sitt land den bästa
tjensten, om genom dess användande excellensen
kunde skiljas från all beröring med hären. Mitt
gesandtskap är nu slutadt; enligt er begäran
afläm-nar jag brefvet till landshöfdingen, och vill ni mig
något mera, så träffar ni mig på vägen till
Petersburg’, ty ditåt draga vi nu, om jag får råda.»
Ett leende sväfvade öfver det bekymrade
ansiktet, när de sista raderna nedskrefvos. Så fort
brefvet var lackadt, skref han utanskriften: A.
Hå-son, men äfven därvid drog ett leende öfver hans
läppar. Omedelbart därpå steg han upp och begaf
sig ut i staden. Det dröjde ej länge förr än han
stod inför den vördnadsvärde landshöfdingen. Det
var en man af medelmåttig växt, men af ett
manligt utseende. Kraft, förstånd och beslutsamhet
lyste ur hans ögon, liksom i alla hans handlingar.
Landshöfdingen mottog vår man med mycken
vänlighet, räckte honom handen och bjöd honom
sitta ned.
»Det gick raskt, kapten Pålsson», sade han;
»ni är klippt och skuren för raska handlingar.»
»Hm, raskt har det väl gått», genmälde
kaptenen, »men det gick ändå som jag trodde. Den
mannen drifver icke ryssen ur Finland. Läte han
bara Adlercreutz föra styret, ginge det väl an; Ad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
