Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock voro de ryske jägarne allt för nära,
ar-tilleristerna började falla till höger och venster om
kanonerna, de bröstades upp och drogos några
hundra alnar tillbaka. Men då börjades leken om
igen, och så gick det från backe till backe.
Slutligen träffade en kula den modige ynglingen, och
han nödgades låta bära bort sig.
»Vi äro kringrända», ropade i detsamma en af
hans karlar.
Då reste sig den tappre, kastade sig oaktadt
smärtorna af såret upp på en kanonhäst, och svängde
lika modigt sin sabel. Endast kinden var mera
blek än nyss.
»Kamrater, följen mig, marsch, marsch!»
Och så bar det af mot fiendens fällda bajonetter.
Här blef en strid, mera het än som var godt för
nybörjaren i det blodiga yrket. Män föllo rundt
omkring honom, och kulorna hveno, trenne gingo
igenom hans kappa, men hans sabel blänkte och högg
för två, fast armen var späd. Han slog sig igenom.
Dödligt sårad upptogs han af ambulanserna,
men några dagar därefter, sedan han skrifvit ett
bref till sina föräldrar, dog han, älskad af alla, men
tillbedd af sina artillerister.
>Men Vegesack prisade lifvets vår,
och Adlercreutz smekte den bleknades bår
och ur Drufva såg man pressas
rart vin — en stor, klar tår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
