Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången tapper svensk krigare blödde dock
den dagen, öfverste Brändström själf föll sårad till
marken, men sådant manade till hämnd.
»Fram, fram! Ingen pardon!» ropade karlarne
till hvarandra.
Och Adlercreutz och Vegesack skyndade ned
i den vilda, blodiga striden. Man såg dem
öfver-allt, täflande med hvarandra, främst i elden, fast
Vegesack redan blödde af ett svårt sår i veka lifvet.
Äfven Vesterbottningarne ryckte fram,
understödda af venstra flygeln.
Hela ryska hären var snart i full flykt tillbaka
öfver ängarne och öfver Lillträsket, där morgonens
strid hade stått. Det såg ut, som om den
härligaste seger skulle kröna de svenska vapnen.
Då kom den ryska reserven, som Kamenski
genom ilbud återkallat från Wasa; det var
Lithaui-ska och Mohilewska regementena, tillsammans 2,000
man.
Just som de våra kommo öfver bäcken, märkte
de till sin förvåning, att de åter hade en ordnad
fiende för sig, och de möttes af ett kulregn, »hvars
make», — säger en af deltagarne i denna siaktning
— »jag tror få hafva upplefvat. Det susade mellan
träden, som när ärter rulla längs log-golfven.»
Detta afgjorde dagens öde. Nu rullade
stridens vågor tillbaka mot Oravais’ höjder. De
uttröttade svenskarne kunde ej motstå detta anfall af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
