Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg där i kedjan, där den låg bakom de nedrifna
höladorna, tvenne krigare, som skulle väckt en
allmän uppmärksamhet, om icke händelser och
handlingar af ovanlig art hört till ordningen för dagen.
Den ene var en karl af en ovanligt reslig växt och
af en jättelik kroppsstyrka, den andre mera späd
och fin och med ett ansikte, som man skulle
kunnat taga för en jungfrus, om icke bindeln öfver
pannan talat om ett mod och en tapperhet, ej blott
värdiga en man, utan en krigare i J. A. Cronstedts
brigad.
De båda hade icke länge varit på regementet,
de hade kommit som rekryter, men vid Kuortane,
vid Ruona, vid Salmis, där hade de genomgått sitt
blodiga dop. Alltid hade de varit tillsammans, så
väl när det gällde i striden, som vid bivuaken, och
föga meddelsamma voro de. Jätten var så godt
som stum, han var som ett stenblock, oåtkomlig för
menskliga känslor och rörelser; hans kamrat, den
späde gossen, som knappt tycktes kunna föra en
musköt, var alltid sorgsen, alltid blek, såg alltid ut,
som om han haft en tår i ögat. Och soldaterna
skämtade med hvarandra om gubben och den fine
gossen.
Vid Ruona i augusti, när major Tujulin skulle
aftåga till Sarvikka med två bataljoner
Savolaks-jägare, var det som om skämtet liksom kommit till
reträtt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
