Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tinade där upp något, som påminde om menniskan;
det var nästan som om hans ögon fuktats, gossen
däremot såg ut som eld och låga. Icke långt ifrån
denna grupp stod major Tujulin. Också han hörde
officerarnes aftal, och äfven han kände sig rörd
därvid. Men han vände sig till dem med sin vanliga
glada uppsyn och sade:
»Gossar, gossar, jag hör hvad ni har för er;
jag tycker om er därför, men ni skall lofva mig att
lyda mig. Jag däremot lofvar er att icke befalla
reträtt, förr än två tredjedelar eller åtminstone
hälften stupat.»
Och därmed aftågade bataljonerna, och gubben
och gossen voro med, den förre mera betänksam än
man varit van att se honom, den senare endast mod,
endast glödande stridslust. Sedan kom segern vid
Alawo och så de blodiga dagarne den 31 augusti,
samt den 1 och 2 september vid Kuortane, Ruona
och Salmis, och därefter skämtade man ej mera
öf-ver den finkindade gossen och hans tyste kamrat.
Vid Rupna hade en kula träffat gossen, det var
därför han bar bindeln om hufvudet. Gubben hade
förbundit honom, och det var som om hans mod
och dödsförakt endast ökats, sedan han sett döden
på så nära håll.
Nu stodo de i kedjan framför kärret och skogen,
just där, som Kulneff anföll med sina massor. Och
skotten vexlade, och kulorna hveno, och kedjan rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
