Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men lotterna voro kastade, nornan var oss ej
blid den dagen.
Den ryska förstärkningen kom, och våra fanor
måste vika. Den venstra flygeln drog sig genom
skogen öfver ängen och gjorde halt på samma ställe,
där den börjat striden.
Där såg man ej mera till jätten och den tappre
gossen, men qvällens mörker föll på, och dimman
lade sig tung öfver slagfältet, man kunde ej se två
alnar framför sig; måhända funnos de bland dem,
som kommit tillbaka ur striden. Säkert är, att
mången tapper buss af hjärtat velat skaka hand med
både den ene och den andre; de hade gjort den
Cronstedtska brigaden heder, därom var ej tu tal.
Emellertid företogs återtåget genast i mörka
natten till Carleby. Fjärde brigaden — hälften
återstod nu af dessa tappra! — utgjorde eftertruppen.
Det var den enda afdelningen af hären, som under
de första timmarne efter stridens slut kunde
sammanhållas. • Hela den öfriga hären rullade fram i
det mest orediga virrvarr. Trupperna voro blandade
om hvarandra, kanoner, hästar, trossvagnar, allt
bildade en enda massa, som tycktes sammanhållas
endast genom delarnes riktning åt samma håll, liksom
järnspån klumpar ihop sig, när spetsen af en
magnet föres i närheten.
När slutligen denna massa rullat ned från
Ora-vais’ höjder, och bullret af densamma började dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
