Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl, från kanondundret, från de svenska fanorna,
från Schwerin, från generalerna och alla dessa tappre
krigare ilade mina tankar till den lilla obetydliga,
undangömda blomman vid min fot; den blef
utgångspunkten för en hel rad af tankar, visserligen
utgörande en fortsättning af mina förra, men så olika
dem, som de kunna bli, sedan de, liksom utstrålande
fräiS* det stora, jättelika, uppsamlats i daggdroppen
i en liten blommas kalk och därifrån åter delat sig.
Det var, som om blomman själf blifvit min Ariadne
på min tankefärd i minnenas labyrint.
Det är sant, en blomma nedtrampad, trampad
till döds under menniskans vandring öfver ängen
betyder ingenting, när Valkyrior rida på frustande
hästar och stridens åskor gå. Och likväl är det ett
lif med sitt fordom, sitt nu och sin framtid, som
med ens försvinner. Det lilla krymper tillsammans
till ett försvinnande intet vid sidan af det stora, som
gäller tusende. Men skiljes tanken från det stora
talet och fäster sig vid enskildheterna, tränger man
sig in på dem, så företer sig detsamma, som när
den jämna, sammanhängande linien af det ur
haf-vet uppdykande landet liksom upplöser sig, ju
närmare man nalkas den, tills man slutligen
glömmer det hela och stannar vid en enda utskjutande
udde.
Så är det med våra stora historiska minnen.
Tusentals enskilda menniskolif sammanknäppas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
