Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlekens mest brinnande entusiasm, lät sitt
hjärteblod flyta för att godtgöra hvad fadern brutit, för
att försona, för att återknyta de slitna banden
mellan fosterlandet och en af dess söner. Det var, kan
man säga, en öfverspänd ande; — men sådana
andar finnas, och det behöfs ofta icke hälften så
bjudande orsaker, som de hvilka här verkade, för att
framkalla detta öfvermått af kraft, af kärlek — af
behof att offra sitt lif.
Må läsaren förlåta mig dessa enskilda
betraktelser om aftonen framför den brutna blomman på
Oravais’ slätt! Innan jag skildrar slutscenen i detta
sorgespel, hvars stora allmänna betydelse fått
brorslotten i dessa berättelser, och vid sidan hvaraf de
enskilda personerna krumpit ihop till obetydligheter,
endast tjenande som uttalanden för hvad som
kändes, för hvad som önskades inom hvarje svenskt
bröst under dessa år, endast tjenande till
förkroppsligade uttryck för de sträfvanden, de uppoffringar,
de försakelser, som hvarje svensk man och qvinna
voro färdiga att gifva, — har jag för
fosterlandsvännen velat påpeka nödvändigheten af den litenhet,
hvari hvarje enskild måste uppträda vid sidan af de
stora historiska personligheterna och händelserna.
Måhända har jag lyckats däruti, måhända kan den
lilla blomman på Oravais’ slätt, hvars rötter i ordets
egentliga mening funnit sin näring i svenskt blod,
blifva för läsaren, liksom hon var det för mig, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
