Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under den allmänna oredan voro i stånd att lämna
ett redigt svar.
»Finlands öde är afgjordt», sade Carl och en
dyster eld flammade äfven i hans ögon.
£rik upprepade sakta orden.
Carl flög till därvid och såg på honom, som om
han hört en andehviskning.
»Hvad säger du?» frågade han.
»Jag upprepade edra ord . . . Finlands öde är
afgjordt!»
Dessa ord, framhviskade af Erik, förde med ens
Carls tankar från Finland, från Sverige, där de nu
vid åsynen af den svenska hären stannat, till den,
som för honom gällde lika mycket och i denna stund
kanske mera. Aurora hade ju sagt: »när Finlands
öde är afgjordt, då träffas vi åter ...»
. Ack, fanns hon väl här, eller låg hon sårad och
döende därute på fältet, som liksom tycktes flämta
i dödskamp under de tunga molnen af krutrök och
mist.
»Lefver hon», sade då Erik och lade sin hand
på vännens, »så tågar hon nu norrut, och då träffa
vi henne; lefver hon icke, så låtom oss gå till
slagfältet, låtom oss börja med de döda.»
Och de gingo till slagfältet, de gingo till de
döda.
Det var en förfärlig vandring. Här lågo de
döda i långa rader, svenskar och ryssar mot hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
