Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfts många ögonblick, förr än en strid här
brunnit upp. Kosackerna, som sågo beväpnade män för
sig, tycktes vilja göra processen kort. Redan
lyftes pistolerna mot Erik. Carl såg upp, men med
en blick af så gränslös förtviflan, att den tydligt
utvisade, det han i detta ögonblick var oförmögen
af handling.
Då hördes ljud af en galopperande ryttare, det
kom närmare, och en skäggig ryss, i hvars ansikte
utom näsan och ögonen knappt något mer var
synligt än skägg, stod framför denna grupp af död, af
sorg och af mordlust.
Ett ögonkast tycktes vara nog för den skäggige
mannen att genomskåda förhållandet. Han hoppade
af hästen och gick fram till tufvan, där Carl satt
med Auroras hand i sin.
Hennes ansikte var kanske skönare nu än
någonsin, när det strålade af glädje och friskhet, som
vid Ronäs, som på balerna i Sveriges hufvudstad,
och den skönhet, som talade här midt ibland
slagfältets offer, tycktes göra ett lifligt intryck på den
skäggige ryssen.
»Hvem är den döde ?» frågade han på fransyska.
»Det är min trolofvade», svarade Carl.
Ryssen steg fram vid dessa ord och blottade
sitt hufvud, hvarpå han räckte sin hand åt Carl.
»Mottag en fiendes deltagande», sade han;
»Kul-neff skall aldrig glömma denna strid! Jag beundrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
