Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjurums slägten - Björenklou - Björnram se Mårten Perssons adel. ätt - Björnstedt - von Bleichert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 VON BLEICHERT.
MDLXXXVIII. Hwars Sil Gudh Gledje i ewighet. Källor: Tilas Saml. i Riksarkivet; Stiernmans H. M.
Amen ’ 1: 257 (1:a uppl.); 2: 77; Meddelanden af herr ryttmästaren
/ 12 - : . : P. von Möller; Forsell, Sveriges inre historia 1: 129; Brooc-
Sissela Olofsdotter. Gift med Per Arvidsson i man, Östergötlands beskrifning 2: 516; Riddarhusgenealo
Opplanda. gierna; Eriksbergs arkiv.
Adel. ätten Björenklou.
Vapen: En tvärdelt sköld; öfre fältet, hvaruti står en svartbrun björn med en krona på hufvudet,
halsband och ring, om halsen, hållande i högra framfoten en bar polackssabel, stödjande den venstra mot
ett plankverk i rödt fält, förstråladt med fyra läkter af silfverfärg, som allt är nedre delen af skölden.
Uppå skölden en öppen tornerhjelm; täcket, kransen och bygeln med blått, rödt och svartbrunt fördelt.
På hjelmen uppskjuta fyra fanor, en på hvardera sidan om 2 björnramar och 2 igenom en krona, som
björnramarna fatta emellan sig.
Erik Matsson, bördig från Tuna i Dalarna;
mjölnare på Nyqvarn i Vestmanland; Borgare i
Vesterås. Gift med Brita Hansdotter från
Husby-Rekarna socken i Södermanland.
Barn:
Mathias Mylonius, adlad Björnklou, n:o 81, f.
1607, † 1671. Om honom och hans barn se
introducerade ätten Björenklou, n:o 31.
Erik Mylon, adlad Björenklou; sedan han
studerat vid Akademien i Upsala, isynnerhet
matematik, reste han några år utrikes, beseende derunder
de förnämsta fästningar i Flandern och Frankrike;
efter hemkomsten tog konung Karl Gustaf genast
honom i sin tjenst 1655; satte honom under
general Würtz befäl för att vidare öfvas i fortifikation.
Då fältmarskalken Wittenberg 1655 tågade från
Pommern in i Polen brukades han som
generaladjutant; vid anfallet på Krakov gjorde han tjenst som
ingeniör, och kort derefter blef han förordnad till
kapten vid general Würtz regemente. Då polackarne
ville återtaga Krakov, fick han ett skott igenom
lifvet. Sedermera då general Würtz marscherat från
Krakov till Pommern och der belägrades af de
kejserliga och kurfurstliga, hade han att bestyra om
fästningarna Stettins, Dams, Greifenhageus, Wollins
och Ückermündes defensionsverk. Är 1659 fick han
väl af K. M:t nådigt löfte om adelskap på general
Würtz’ rekommendation, samt på broderns,
dåvarande hofkanslärens, Mathias Björnklous förbön,
men det gick ej i fullbordan, troligen för konungens
strax derefter inträffade död; fick 1662 d. 20 Sept.
adelskap och sin broder Mathias’ sköldemärke, fast
något förändradt och förbättradt; var då kapten
vid fortifikationen, och dog barnlös.
Källor:
Lex. 2: 328.
R. Reg. f. 1662, p. 177; Tilas Saml.; Biogr.
Björnram, se Mårten Perssons adel. ätt.
Adel. ätten Björnstedt.
Vapen: En blå sköld, hvaruti ofvantill ses en chef af silfver, sirad med 3 herminer, och nedanför
på det blå fältet ses en mot chefen med udden stötande spets af guld, sirad med ett svart björnhufvud.
På hjelmen är upprest en gyllene merkuriestaf emellan 2 gröna palmqvistar, kransen och löfverket af
guld, silfver, blått samt svart.
Björn Nilsson, häradsskrifvare. Gift med en
adlig jungfru vid namn Starck.
Söner:
Nils Björnsson, stamfader för adliga ätten
Cederholm, n:o 1485, och ointroducerade adliga
ätten Cederholm.
Jakob Björnsson, adlad Björnstedt, var
kanslist vid Nils Bjelkes ambassad till Frankrike
1679; följde med ambassaden till Nederländerna
1680, då kon. af Frankrike reste dit; hemkom
1682; klädkammarförvaltare 1683; husgerådsmä-
stare vid slottet 1691; adlad 1719 d. 16 Sept.; †
på 1720-talet i Stockholm. Gift 2:o med
Emerentia Stillman, † i Stockholm 1751 d. 10 Januari.
Barn:
Jonas Jakobsson (Björnstedb, äldsta löjtnant vid
Smålands Femmänningsregem. 1712; konfirm. 1716.
2. En son, aktuarie och registrator i
Krigskollegium; † ogift på 1720-talet och slöt denna
adliga ätt.
Källor: R. Reg. 1719, p. 915; Klerckerska Saml.;
Stiernmans Saml. i Upsala Bibl.; Riddarhusgenealogien.
Adel. ätten von Bleichert.
Vapen:
i silfverskölden ses en polevis stäld blå perla.
En sköld af silfver, ofvantill delad med en blå chef, hvaruti ses en gyllene krona, men
På hjelmen står en grön lagerqvist emellan två vingar af
silfver, hvardera sirade med en slipad rubin; kransen och löfverket af guld, silfver och blått.
Nicolaus Bleichert, adlad von Bleichert,
f. i Nürnberg af ärliga föräldrar, som satte honom
i juvelerarelära; gjorde vidsträckta resor i sin pro-
fession; blef hofjuvelerare hos Karl d. 11:e 1689; dr.
Hedvig Eleonoras öfverkammartjenare och fick efter
hennes död samma befattning hos dr. Ulrika Eleonora;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
