Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentii Petri adel. ätt - Lax till Bussila - Ledeburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDEBUREN.
Barn:
Petrus
Didrik
Kristian
Johannes .
Margareta Larsdotter. Gift med fadrens båda
efterträdare 1:o med ärkebiskopen magister
Laurentius Petri, Gothus kallad, f. 1529, † 1579; 2:o
med ärkebiskopen magister Andreas Laurentii
Bothniensis Bureus (af adl. ätten Björnram, n:o 300),
i hans 2:a gifte, † 1591.
Magdalena Larsdotter. Gift med svågrarnes
efterträdare ärkebiskopen Abrahamus Andreæ An-
†† 1566 under en farsot i Upsala.
167
germannus, † 1607 på Gripsholm i fängelse och
begrafven i Kärnbo kyrka.
Kristina Larsdotter. Gift 1:o med k. Gustafs
och Eriks sekreterare Måns Jönsson (Blatting?);
2:o med professorn i Uppsala Olaus Jonæ Luth, †
1578.
En dotter. Gift med utvalde biskopen i Skara,
kyrkoherden i Fogdö magister Henricus Gadolenus,
i hans 2:a gifte, † 1593.
.Köüällor: Åkermanska kopicboken i Kammararkivet;
Ärkestiftets Herdaminne; Biogr. Lexikon 11: 169 fj.; 20:
75; Palmblads Läsning rör bildning och nöje f. 1848 s.
106; meddelanden af herr kamrer Sandberg i
Kammararkivet; Rhyzelius, Episcoposcopia; Strängnäs
Herdaminne; Riddarhusstamtaflorna.
Adel. ätten Lax till Bussila.
Vapen: En skiöld fördeld i tu field, det öfre (som) nedre swarte, och der midt emellan en ström
och uti strömmen en lax; ofven på hielmen en lax, like gestelldt med den, som uti skiölden är; och
skrafferingen svart och blå.
Tab. 1.
Hans i Bussila, konungens troman, förekommer
i urkunder 1530 1534 hade troligen
Sonen:
Mårten Hansson till Bussila i Pikis socken
i Finland; adlad 1564 den 20 Januari; fogde på
Tavastehus 1570. Gift med friboren qvinna Karin,
som lefde enka.
Barn:
Henrik Mårtensson. Se Tab. 2. :
Elsa Mårtensdotter. Gift med Per Jakobsson
Svärd till Raukois och Suranpä, † 1606; hans
vapen var uppsatt i Sagu kyrka.
Elin Mårtensdotter. Gift med systerns svåger
Karl Jakobsson Svärd som lefde ännu 1602; hans
vapen var uppsatt i Nousis kyrka.
Hans Mårtensson Lazx till Bussila, k.
Sigismunds anhängare; fick af konungen frihet på jord
i Pikis socken 1594; begärde och fick hertig
Karls lejd 1599; samt fick nåd s. å.; † Pingstdagen
1619 och begrafven i Pikis kyrka, der hans vapen
uppsattes, detta enligt Lagus, Finska Adelns gods och
ätter s. 220, men enligt Stiernmans Saml.
Topografica om Finlands kyrkor uppges Hans Mårtensson
dött 1610 enligt grafsten i Pargas kyrka, ogift,
men hade en oägta son Henrik Hansson, som fick
Finskilä i Sagu socken i testamente efter fadren,
hvilket godkändes af Hofrätten i Stockholm 1621
d. 5 Juli. Hans bortförde slägtens sköldebref.
Johan Mårtensson, konung Johan 3:s
kammartjenare; † ogift 1599 20/4; begrafven i Sagu kyrka,
der hans vapen uppsattes.
Tab. 2.
Henrik Mårtensson (se Tab. 1) till Bussila,
Raitniemi och Achtis i Lemmo socken af Finland,
ryttmästare. Gift med Brita Sigfridsdotter Balk,
i hennes 1:a gifte, till Ström i Töfsala socken;
omgift med Ivar Göstafsson (Stjernkors, n:o 39)
till Särkilaks, f. 1592, † 1663.
Barn:
Mårten Lax till Achtis deltog med tapperhet i
10-åriga kriget under Evert Horn, af hvilken han
erhöll rekommendation hos k. Gustaf Adolf 1613;
fick s. å. af kammarrådet försäkran om, att han,
så länge han var i tjenst, skulle få behålla de
hemman, han hade i förläning i Töfsala.
Kajsa Henriksdotter Lax, † 1647 enligt
grafsten i Pargas kyrka. Gift 1606 med assessorn
Lars Carpelan (n:o 38), f. 1566, † 1648, begrafven
i Töfsala kyrka.
Källor: †ilas Saml.; Vapenafritning bland de gamla
vapenmästarnes ritningar; Lagus, Finska adelns gods och
ätter; Vallenius, Finska Riddarhuset;
Riddarhusstamtaflorna; Stiernmaas Höfd. Minne 2: 424; Stiernmans Saml.
i Uppsala Bibliotek; R. Hansen, Antiqv. Resa i egentliga
Finland s. 22, 35.
Adel. ätten
Vapen: En
det andra till den
begge de öfrige blå
Ledeburen.
fördelt skiöld med et rödt fiell til högra sidan och deruti en silfwerfärgad sparre;
vänstra genomskurit med en gul balk mitt och tvärt oppå, och deruti så väl som i
fjellen til öfre och nedre sidan tre kulor med hvit silfverfärga afsatte.
Ofvan på
skiölden en öpen tornerhielm, hielmtäcket och krantzen med hvitt, blått, rödt och gult fördelte. Ofvanpå
hielmen två falckfiedrar, oprättade med en hvit fenika mitt uti och tvenne på sidorne, dertil den högra
med gult och blått, men den andra och till den vänstra handen med guld och rödt fördelte.
Ätten är en af de äldsta och anseddaste westfaliska slägter, hvilken man känner med diplomatisk
säkerhet sedan midten af 1300-talet, samt upphöjdes 1659 i böhmenskt och arfl. österrikeskt friherrestånd,
samt är deras vapen alldeles lika med nedan beskrifna vapen. Friherre Leopold von Ledebur utgaf
Adels-Lexikon der Preussischen Monarchie, Berlin 1854—1858.
Henrik Ledebure, adlad Ledeburen, hade
från ungdomen låtit sig bruka i kronans tjenst i
ryska och polska krigen; major; afsked; adlad 1645
d. 7 Augusti och var af en gammal adlig
westfalisk ätt och fick sina förfäders vapen förbättradt,
hvilket var: ett rödt fiell, innehållandes mitt uti
twären en hvit fergat sparre; ofvanpå hielmen tvenne
oprätte storckefiedrar med en hvit sparre på hvardera.
Källor: k. Reg. f. 1645 p. 249; L. v. Ledebur,
Adels-Lexikon der Preussischen Monarchie; Kneschke, Neues
Deutsches Adels-Lexikon.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
