Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Luhren - af Lund - Lydke - Lysner se slägten Leussner - Långsvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÅNGSVÄRD.
Herman Luhr och Henrik, Luhr, bröder
adlade von Luhren 1650 den 29 December,
derför att de förskaffat sig god kunskap i ekono-
181
miska saker, samt godvilligt föräradt 400 tunnor
spanmål till provianthuset i Stockholm vid då-
varande spanmålsbrist; de voro handlande i Reval.
Källa: R. Reg. f. 1650 p. 817.
Adel. ätten af Lund.
Vapen: En gyllene sköld, omgifven af en bred blå sköldkant, som är fästad med sex stora
silfvernaglar, inuti skölden en grupp af gröna träd, stående på en grön holme. På skölden en öppen
tornerhjelm, på hvars hjelmkrans står ett svärd med spetsen uppåt, omviradt af en lager.
Per Lund, adlad af Lund, löjtnant vid
Fribataljonen 1761; fick 100 rdrs pension för
utmärkelse i Pommerska kriget 1762; löjtnant vid prins
Fredrik Adolfs, sedermera Enkedrottningens
Lifregemente; kapten 1770; adlad 1772 den 13
September; R. S. O. s. å; sekundmajor 1774; afsked
1781; † 1806 30/1 i Stockholm; han hade spelat
en vigtig rol i Finland vid 1772 års revolution,
blef sedermera ovän med kommendanten i Lovisa
Hjärne, hvarvid han fick afsked, hvarefter han slog
sig på tidningsskrifveri och utgaf ”Välsignade
Tryckfriheten’ 1781—1783, ”Tryckfriheten den
välsignade” 1783—1784, ”Välsignade Tryckfriheten och
Tryckfriheten den välsignade” 1792. Gift med Brita
Bromander, f. 1763 13/11, lefde enka 1811.
Barn; l
Gustaf Johan, f. 1782 25/12, fänrik vid Arméens
Flotta 1798; löjtnant; afsked 1811.
? Karolina Justina. Gift 1795 18/3 på Liuksala
med sergeanten vid Björneborgs Regemente Karl
Gustaf Ingman.
Källor: Post- och Inrikes Tidningar; Sigillaftryck;
Schönfelts Matrikel; Rehbinders Matrikel öfver
ointroducerad adel i Uppsala Bibliotek; Statskalendrar; Fersens
Histor. Skrifter 5: 15, 66; Gustavianska Papperen 3: afd.
1: 93, 101, 104; Schröderheims Anteckningar s. 209;
Wieselgrens Sveriges sköna Litteratur 4: 529; Klerckerska
Samlingen.
Adel. ätten Lydke.
Vapen: Tre bla roser oc stilkerna gröna vti eth huit field i skiölden oc tre bla roser, stilkena
gröna, på hielmen.
Mathis Lydke, borgare i Stockholm, fick af
Sten Sture i Stockholm år 1483 den 31 Mars (feria
secunda infra Oct. annunciacionis domini) för den
tjenst, han bevist herr Stens moderbroder konung
Karl, honom sjelf och Sveriges rike med Riksens
Råds råd och samtycke på ärlig och välbördig mans
Nils Claussons (förde i vapnet två sparrar öfver
hvarandra) till Vik (i Balingsta socken af Uppland)
bön och begäran sköldebref med ofvanstående vapen
och med frihet och frälse å ”two gardha på Logöön
oc ligga for syttan öra landjordh; item en gardh
i Rodhn liggande i Bro sokn hetr Tillingha oc
ligger for thie ortug land jord” liksom på alla de
gods, som han och hans arfvingar kunna köpa eller
ärfva, undantagandes kronans skattgilda fri-jord på
landet och i köpstäderna; köpte af herr Svante
Sture gårdar i Sjuhundrade härad 1497; † 1505,
barnlös, och utgick hans adliga ätt med honom
sjelf; testamenterade all sin egendom, löst och fast
till sin hustru. Gift med Elisabet Leuhusen, i
hennes 1:a gifte; dotter af borgaren i Stockholm
Reinhold Leuhusen, stamfader för adl. och friherrl.
ätterna Leuhusen, n:is 324, 898 och 140, med
Beata Below, i hennes 1:a gifte; samt omgift 1521
med den bekante borgmästaren i Stockholm Gorius
Holste, som lefde 1543.
Källor: Original-sköldebrefvet i Riksarkivet; Lüdeke
Wiedereröffnung der Deutschen Kirche; Riddarhusstam
taflorna.
Adgl. ätten Lysner
se slägten Leussner.
Adel. ätten
Vapen: Okändt.
Långsvärd.
Peter Longström, adlad Långsvärd,
bondson från Savolaks, kallas fänrik 1710; fick fullmakt
att bli kapten för ett frikompani fotdragoner, som
han på egen bekostnad uppsatt, hvilket bestod af
goda, väl beridna skyttar mot att få allt, det han
kunde förvärfva på partier. Hans samtida var
Daniel Kivikas vanligen kallad Luukkoinen, bonde från
Ingermanland, som ock var anförare för ett sådant
frikompani, som gjorde ryssarne stort afbräck och
var af dem mycket fruktadt, samt kallades efter
sin anförare Küivikaner. Långström och major
Lukkoinen blefvo på ett parti åt Viborgska sidan
tillfångatagna 1711 och förda till S:t Petersburg,
der deras process blef kort, och skulle de upphängas
som snapphanar, men just då major Luukkoinen,
klädd i simpla vadmalskläder, redan hade repet om
halsen, tog han ur barmen sin majors fullmakt,
blef benådad och sänd till Moskwa jemte Lång-
ström, derifrån de efter tre dagar rymde och kommo
i tredje veckan till sitt folk igen. Långström
anförde vid Finska Arméens inbrott i Norge genom
Jämtland ett frikompani 1718; skall blifvit?adlad af
k. Karl d. 12:e med namnet Långsvärd; fick i
November 1718 befallning att med sitt kompani tåga
till Stene och Skogsnäs för att rekognoscera, men
blef då af bönder i Skördals socken flera gånger
anfallen och slutligen ihjelskjuten; han kunde väl
ryska, gaf sig alltid in bland ryssarne och hade
förmåga att kunna efter behag omskapa sitt
ansigte, så att han blef oigenkänlig.
Källor: Schönfelts Matrikel; Rehbinders Matrikel öfver
ointr. adel i Uppsala Bibliotek; Ennes, Karl d. 12:s
krigare 17: 363; 2: 194; Yrjo Koskinen, Lähteita Ison Vihan
Historian; Nordberg, Karl d. 12:s Historia 2:64443, 669/ 672;
Lagerbrings Sammandrag IV; III: s. 67; Åbo Tidn. f.
1789 s. 412, f. 1791 n:is 15, 24; Biogr. Lexikon ny följd
6: 262; Gezelii B. L. 4: 359; Fryxells Ber. 25: 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
